Flamästerskapet - vilket äventyr

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Jag måste inse att mina blogginlägg inte behöver behöver vara en hel uppsats lång hela tiden. Då är det lättare att motivera sig själv att blogga...

Jag har vart på flatmästerskapet och startat Milton (brorsans hund) o Dizzy.
Vi kom ner på fredagen och efter att ha plockat upp tält och alla pinaler så vart det lite fest på kvällen. Jag träffade massa trevla bekantskaper och det blev riktigt trevligt... och sent...
Lördagen började med samling vid 07.00 (pust) vid en amfiteater som låg i anslutning till frostvallen (Höör)där flatmästerskapet gick av stapeln denna gång.
Miutt startnummer i ökl var som näst sista hund och jag fick sitta i en evighet (nästan hela dagen) tills det var min tur att starta. Stationerna var kluriga och milton hade svårt att fokusera och därför blev de 3 första stationerna ingen höjdare poängmässigt, men vi tog oss igenom och tog oss till 4:e och 5:e station iallafall. Väl där så var Milton jätteduktig och fokuserad och vi gjorde de 2 sista stationerna riktigt bra enligt mig. Dock räckte inte poängen på långa vägar till final, men jag e nöjd ändå att hamna på 25plats av ca 85 startande hundar.

På lördagskvällen blev det lite fest igen då vi i vårt tält-"camp" samlades och grillade gott och drack gott.

På söndagen var det dags att starta Dizzy i EKL. Stationerna flöt på bra och vi startade runt 11 på station 1. Jag hade mentalt förberett mig på att de ekipage som startade elit detta år är så pass duktiga att jag troligen inte hade en chans att vara med och slåss i toppen men jag skulle göra mitt bästa och ha kul.
Första stationen var en markering där du innan du fick hämta markeringen skulle hämta en dirrigering först, för att sedan ta markeringen som en minnesmarkering. Jag skickar dizzy mot dirrigeringen och hon springer ut ca 20m. Jag bedömer det som att hon är på väg lite fel och jag stannar henne för att ge henne ett uttecken. Hon lyssnar duktigt och får sedan apporten i näsan på en gång och hämtar in den. Markeringen spikar hon sedan. 20p!!!! På första stationen... Jag trodde inte mina ögon.
Nu vidare till station 2 som var en vattendirrigering. Jag fick instruktioner att apporten skulle ligga ca 10m från andra sidan av den näckrosfyllda vik som vi skulle dirrigera över. Hon går i och tar en linje som enligt mig var ok, och ca 10m innan andra sidan börjar jag blåsa närsöksignal. NEJ(!!) säger domaren, den ligger ytterligare 5m ut... ATTANS!! tänker jag och får krångla med henne för att få ut henne, och väl där fick hon den i näsan och hämtar hem den. 12p fick jag och jag blev jääätebesviken.
På station 3 var det en dubbelmarkering där dizzy spikar båda två och kommer in snyggt och prydligt. 20p igen...
På station 4 stod vi ca 20 meter upp på land från vatten. Sedan fick vi en markering i bakom en trädridå vid vattenkanten där man knappt såg kastet och hörde ett tydligt plask. Denna station blev dizzy lite ivrig och pep till vid ivägskickandet, men domaren drog endast 1p (vilken tur att det var just den domaren!!) och vi fick 19p.
Station nr 4 var en ren dirrigering där man såg utläggaren klart och tydligt och den personen skulle utgöra en störning (figurerad kamouflerad skytt). Mellan mig och apporten var ett tätt snår så man kunde inte skicka rakt på apporten. Jag skickar mot figuranten och stoppar henne för att ge ett höger tecken och sedan ett uttecken och hon gör det KLOCKRENT!! Där låg en fasan som dizzy aldrig tidigare har apporterat och hon letar lite grepp (max 1sekund) för att sedan springa rakt in till mig. Jag fick åter igen 19p!! Domaren drog ett poäng för att hon letade grepp på fasanen.
Jag fick ihop 90p och jag trodde inte alls att det skulle räcka till final.
När jag var klar låg jag på 5:e bästa resultatet och det var de 6 bästa hundarna som gick till final. Väntan var olidlig när resultaten trillade in. Det var flera duktiga hundar efter mig, men det var bara 1 hund som lyckade få bättre resultat än mig och till slut slutade jag på 6:e placering och knep den sista finalplatsen.

Nu blev det lunchuppehåll och efter det började finalerna för ukl, nkl, ökl och sedan var det ekl-final. Där blev vi ställd inför en dirrigering på uppskattningsvis 50-70 meter i ängsmark med massa stenar och enar, där fågeln var uppsatt i ett träd ca 1m upp. Man fick ta med sig poängen från grundomgången och jag bestämde mig för att vara nöjd med den 6:e placering jag redan var garanterad men jag skulle givetvis göra mitt bästa och se hur långt det kunde räcka. Startordningen i finalen var sådan att den med lägst poäng bland de 6 hundar fick starta och det var jag. Jag kunde inget annat göra än göra som jag brukar göra och skickade henne på en linje rakt mot apporten. Hon tar linjen snyggt och kommer ut 3/4. Där såg jag risken med att jag skulle tappa henne in i skogen bredvid och stannade henne, för att sedan ge henne en utsignal. I efterhand insåg jag att det var onödigt eftersom det fans fårstängsel där, men det visste jag inte när jag skickade henne på uppgiften. Väl där framme lade jag på en närsöksignal och hon började leta. När hon kom ut för långt till vänster stannade jag henne för att visa in henne i området igen, men då fick hon vind av fågeln o plockade ner den och sprang mot mig. Tyvärr fick hon, efter att ha plockat ner fågeln från trädet, ett dåligt grepp och tog om greppet på vägen in. Tyyyyypiskt tänkte jag, men dirrigeringen var enligt mig klockren ändå och man vet inte hur domarna dömer.
Nu var väntan återigen olidligt inför prisutdelningen. Jag hade ingen aning om hur det hade gått för de andra finalisterna och jag intalade mig själv att det var en god bedrift att bara komma till final.
När de så började ropa upp 6:an och 5:an, men mitt namn hördes inte. Inte heller 4:an!! och som 3:e placerad hund ropades mitt och Dizzys namn upp. Jag hade altså gjort ett så pass bra arbete i finalomgången att jag hade passerat 3 hundar. Det kändes som jag hade vunnit... Vilken obeskrivlig känsla.

Inte nog med att jag gick till final... Jag placerade mig på pallen också!
Undra vad som hade hänt om jag inte hade tabbat mig på vattenstationen vid grundomgången...

Jag har ett tag tvivlat över Dizzys potential, men jag måste nog inse att hon är en helt fantastisk hund som det känns som jag kommer kunna gå långt med... Åh, min lilla pärla...