Ledsna besked o Lyckliga besked

De senaste veckorna har vart turbulenta vad gällande mina hundar.
För 2 helger sedan startade jag säsongens första B-prov. Det var i Eksjöprovet och provupplägget var lite annorlunda än vad jag e van vid.
Man startade fyra och fyra. Detta är första gången jag startar ett ÖKL-prov där man startar så.
Provet startade som en walkup där varje hund fick en markering och en dirrigering. Dizzy var toooookhet och satt o småpep. Hon löste både markering och dirrigering, om än någon omständigt. Efter det så delades gruppen upp i 2 par där det ena paret fick vattenarbetet och det andra paret sökuppgiften. Jag hamnade på sökuppgiften. Här var det 2st sök utlagda och det ena söket var till vänster om en liten stig och det andra var till höger. Min parkamrat fick börja söka och jag fick stå och vänta tills hon hade sökt färdigt. När det var dizzys tur gick funktionären ut och lade ut föregående sök samtidigt som jag skulle söka av motstående mark. Dizzy blev helt konfys och fick svårt att ta djup på söket. Till råga på allt så låg vinden bakifrån och gjorde att varje sväng dizzy tog i marken så fick hon ingen som hälst utdelning av det. Till slut kom in och bad mig om hjälp (!!!!!)… Jävla hund tänkte jag o efter att ha skickat några gånger till utan resultat sade domaren att hon hade sätt vad hon behövde se och vi fick gå vidare till vattenarbetet. Här väntade 2 långa markeringar från båt och i vattnet låg även vättar utlagda.
Dizzy såg båda markeringar, men av någon anledning tvekar hon i att gå i vattnet. Efter en stunds övertalning valde hon dock att gå i o hämta första markeringen. Andra markeringen simmade hon ut mot men fick syn på vätten som låg till höger om fågeln. Jag gav henne ett vänstertecken och hon hämtade in den.
Efter detta så var det vattendirigering. Åter igen så fick jag truga i henne i vattnet, men konstigt nog så lyssnar hon klockrent när hon väl är i vattnet. Dirrigeringen gick förbi två vättar, men hon lät sig lätt övertygas av mina tecken, och löste uppgiften på ett bra sätt… I alla fall vad jag tyckte :-P.
Så till domarens beslut.
Hon tyckte att hennes sök drog ner helheten samt att hennes spontanitet på vatten inte var så bra och därför fick vi ”bara” en 3:a…

Nu till den tråkiga nyheten. Jag fick ta bort min Enny i Onsdags. Åh! Hon var verkligen såå mysig på äldre dagar. Dessvärre fick hon bara bli 9 år. Tyvärr får man acceptera att om man köper en flatte så får man räkna med att de inte blir jättegamla. Förra lördagen var jag ute och tränade med både Dizzy och Enny. Enny fick ta ett jättesök för att få springa av sig lite energi och hon älskar ju det. Enny var verkligen en hund som var byggd för att arbeta och tyckte det var såååå kul i ALLA lägen.
I förra söndagen fick jag dock se att hennes mage var ovanligt stor. Jag ringde min vän Maria som är veterinär och bad henne att känna på henne o se om hon kunde förstå hur det var fatt med henne. Hon konstaterade att hon hade vätska i buken och rådde mig att få det undersökt med ultraljud. På onsdagen fick vi tid hos smådjurkliniken i jönköping där vi lämnade in henne på morgonen.
Vid lunch ringer de och berättar att hennes tillstånd är kritiskt. Hennes allmäntillstånd var gott, men hon hade jättemycke vätska i magen och det berodde på att hennes lever och mjälte hade slutat att fungera och då pumpade den ut massa vätska i magen istället. Veterinären berättade att de kunde försöka att operera men oddsen var dåliga. I samråd med veterinären valde jag att ta beslutet att hon skulle få somna in.
Som ett sista avsked åkte jag in till veterinären och fick träffa Enny i undersökningsrummet Jag vet att det bästa hon viste var att få apportera så jag tog med en dummy in i undersökningsrummet. Hur sjuk hon än må vara så sken hon upp som en sol när hon fick se mig som dessutom hade med sig en dummy. Hon satte sig framför mig med förväntan i blick och man såg på henne att hon var världens lyckligaste hund som till råga på allt fick springa o hämta dummiesen några gånger innan hon fick somna in. Det var sååå sjuuuukt o se för man märkte ju inte på henne att hon var så dödssjuk som hon var. Men jag vet att Enny dog med apport i munnen och det var det bästa och lyckligaste slut hon kunde få.
Jag kommer alltid att sakna hennes härliga inställning och attityd. Hennes outtömmliga jaktlust och glädje att få arbeta. Hon är också den hund som har lärt mig allt om apportering och vi har haft de lyckligaste stunder ihop som jag har upplevt de senaste åren.
Nu är hon i himlen och nu är det hennes dotter Dizzy som får ta över efter henne. Enny skulle bara veta vilken otroligt duktig dotter hon har när hon i söndags erövrade sin andra ÖKL 1:a o dessutom med HP… Nästan som att Dizzy ville bevisa något för henne…
Men det ska jag berätta mer om imorgon…