Nystart på året...

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev sista inlägget här på bloggen.
Det beror på att jag inte har haft något nämnvärt att skriva eftersom det e så förgrömmat mörkt på kvällarna. För övrigt så har det vart ganska skönt att ha lågsäsong så här års och så att hundarna får ta det lite lugnt någon gång ibland…

Men igår var första gången (sedan ljuset börjat återvända) som jag kunde träna efter jobbet och det fortfarande var ljust (!!)… Det känns så kul och inspirerande att äntligen komma igång med träningen igen inför kommande säsong.

Nu är det dags att sätta upp nya mål och delmål för att ha något att arbeta mot framöver.
Förra säsongen slutade i dur med första Ökl 1:an för Dizzy och lyckad jaktdebut.
Nu väntar nya utmaningar och äventyr och jag så klart ska vara så för förberedd på som det bara går.

Övergripande så är mitt mål att jag ska anmäla mig och ta min andra ÖKL 1:a i vår, så jag kan koncentrera mig på de första EKL-starterna i höst.

Jag och Dizzy har en del som måste förbättras för att kunna uppnå detta mål.

- Hennes ökande självständighet.
Ju äldre Dizzy har blivit desto mer självständig har hon blivit.
Vad detta beror på vet jag inte, men jag kan tänka mig att det till viss det beror flera faktorer.
För det första tror jag att det kan bero på att hon har fått börja jaga. Focus ligger inte på henne utan att få in apporterna så snabbt och effektivt som möjligt och detta gör att hon ”tar för sig” lite mer än innan. Detta behöver inte vara någon nackdel för henne eftersom hon var en aning osjälvständig innan.
För det andra så har hon har mognat som hund. Ju äldre och blir desto mer självständig och trygg blir hon i sitt egna arbete.
För det tredje så tror jag att det till viss del beror på mitt upplägg av träningar. Jag har gått lite för snabbt fram med den ”osjälvständiga” träningen, vilket har gjort att hon känner att hon till viss del kan ta över och lösa problemen mer på sitt egna vis. Detta är något jag måste bli bättre på och träna separat och mer målmedvetet med.

- Dirrigerbarheten
Med tiden som jag har tränat dirigeringen så har hon, som ett resultat av hennes ökande självständighet, blivit en aning olydig i dirigeringarna. När hon kommer en bit ifrån mej så tycker hon att hon inte behöver lyssna på mig i alla lägen och tycker att hon kan lösa problemet själv. Detta beror säkerligen på mina tillkortakommanden vad gällande träningsupplägg, men även hennes mognad har säkert spelat in.

-Vattenarbetet.
Jag har lagt ner på tooook för lite arbete på det… Inte markeringsarbete och sök, för det ”tar hon sig för” tillräckligt bra. Däremot så måste jag få henne at lite mer på mig vid dirigeringsarbetet.

Nu tröttnade jag på att skriva så nu får nästa inlägg handla om hur jag, konkret ska nå mina högt ställda mål… Gnatt