Ups and Downs

Åh vad saker och ting kan gå upp och ner ibland.
Från att ena träningen är en katastrof till den andra så går allt precis som man tänkte sig.

Jag har reflekterat över vad jag tror är det som gör skillnaden.

Generellt när jag tränar och det inte går bra så har jag inte tagit kontakt med min hund något nämnvärt. Med det menar jag att jag kommer hem, tar hunden i bilen. Låter henne kissa av sig (utan koppel) och tror sedan att hon ska kunna prestera i topp.

Det är dömt att misslyckas!!

För det första har hon legat hemma hela dagen och sovit och är laddad till tänderna att få arbeta. För det andra så har jag inte tagit i kontakt med henne det minsta innan jag börjar med mina planerade övningar.

Om jag istället gör samma procedur, men rastar henne i koppel och när jag tar ut henne u för träningspasset så tar jag mig tiden att befästa fotgåendet i koppel eller gör andra kontaktövningar så blir ofta resultatet i träningen mycket bättre.

Då ligger hennes fokus inte på att hämta hem apporter så snabbt som möjlig utan att utföra arbetet tillsammans med mig. Det är ett mycket bättre ungångsläge för en lyckad träning...