Tokhelg med ÖKL-start på Glasrikesprovet

Hets, hets, hets…
Helgen som va skulle allt hända!
Föst åkte jag, mamma och mitt gudbarn Clara till Stockholm för att gå på musical (My fair lady på Oscars) och då tycke mina kära medresenärer att vi skulle passa på att gå på stan o handla också. Jag är kille (!!) och hade lika gärna kunnat åka upp bara för musicalen, men vad gör man inte…
Sagt och gjort så avgick resan hemifrån kl 07.00 och efter shoppingrunda o musicalbesök så var vi hemma ca 02.30 på natten.
Härlig uppladdning inför söndagens jaktprovsstart! Jag skulle gå ut som sista par och som tur var så tyckte kommissarien på provet att det var ok att jag inte kom till samlingen kl 8 så morgonen blev inte riktigt så tidig som jag hade befarat, men dock olidligt tidig ändå med bara 5h sömn.
Väl nere på plats så tog jag mig ut till provplatsen för att ”reka” lite. Provupplägget såg ganska ”standard” ut och det kändes som att Dizzy och jag skulle klara detta ganska enkelt. Provplatsen var belägen vid en sjöäng som låg bredvid en å (bredare vattendrag) som var uppskattningsvis 40-50m bred.

Efter lite väntan så var det till sist vår tur att gå ut. Till min glädje så visade det sig att jag skulle gå i par med Susanne E med sin duktiga labbehane Totte. I somras gick vi samma jaktlydnadskurs hos Maria C och vi har tidigare träffast vid andra tillfällen så vi känner varandra sedan tidigare.
Prövningen började med att vi fick sitta och vänta på att min parkarmat fick ta sina vattenmarkeringar. Dizzy var lite ivrig över att få sitta o se på Totte när han fick arbeta och pep till några gånger. Jävla skit tänkte jag! Ska vi gå bet på att hon inte kan vara tyst! Jag sökte hennes ögonkontakt och morrade lite surt mot henne och hon fattade piken och tystnade direkt. Allt gick bra för Totte och Susanne och vips så var det vår tur att lösa den uppgiften.
Det kastades en dubbelmarkering där första markeringen hamnade på vattnet och den andra på andra sidan ån. Dizzy hämtade först den på vattnet för att sedan ta sig över på andra sidan för att där vimsa till det lite för sig själv. Hon hade inte helt klart för sig vart den låg, men höll sig rätt i området och efter att jag hjälpte henne en aning så hittade hon den. Efter det var det dags för söket. Samma sökruta för båda hundar var det och vi fick arbeta växelvis. Dizzy arbetade på väl och efter att ha fått hem 5 av 6 så bad domaren mig att styra ut Dizzy i ena hörnet. Jag blåste på henne o hon satte sig som en smäck och tog mina direktiv. Det e så roligt att köra Dizzy för hon arbetar så otroligt effektivt men lyssnar ändå på mig. :-)
Nästa uppgift var en dirigering och Dizzy tog linjetaget men kom ur linjen och jag blåste ner henne. Nu fick jag en nervositets-blackout och började stressa med tecknerna och då fattar inte Dizzy någonting och tog inte tecknena. Efter att ha blåst ner henne 2ggr så tog jag mig tid att lugna ner oss lite och ta några djupa andetag. Då fattade Dizzy vinken och tog det återstående vänstertecknet jättelydigt och hittade apporten.
Då var det dags för den näst sista övningen. När Totte fick en dubbelmarkering på land så fick tag sitta o vänta på min tur att ta vattendirrigeringen och när han var klar fick jag lov att skicka.
Apporten låg rakt över ån och det var till synes en enkel dirrigering. Markeringsounkterna drog en aning, men Dizzy tog linjetaget på en en gång jag behövde inte blåsa någonting på henne på vattnet utan hon gick upp på andra sidan och fick apporten i näsan o kom hem med den. Så nöjd var jag eftersom hon inte har vart självklar på vattnet den sista tiden.
Som sista övning så var det en dubbelmarkering på land. Dizzy markerade och hittade båda två på en gång.
Nu till domarens kommentarer... Hon hade noterat att hon pep en aning (Jävla hundjävel!!!) men hon tyckte i huvudsak att hon var en mycket trevlig hund att se i arbete. Jag blev sååå glad när hon berömde hennes ”utmärkta balans i egen förmåga och att lyssna på sin föfare”. Vi tilldelades ett förstapris o jag e såååå glad (Världens bästa hund!!!).